Förändrade regler om arv inom EU 2015

I augusti 2015 träder EU förordningen 650/2012 från den 4 juli 2012 ikraft inom nästan hela EU. Den förändrar och harmoniserar väsentligt reglerna för arv efter personer som har hemvist i ett annat land än där han är medborgare eller har egendom i flera länder.

För närvarande gäller att...

rätten till arv efter svensk medborgare bedöms enligt svensk lag oavsett var personen var bosatt. Likaså att boutredning skall ske i Sverige och efter svenska regler även om personen var bosatt utanför landet. Denna regel strider i vissa fall mot den gällande franska rätten, oftast har det inte vållat problem men nu harmoniseras reglerna.

Från och med den 17 augusti 2015 blir det ett lands lagar som reglerar hela arvet.

I första hand är det hemvistlandets lagar som skall reglera rätten till arv och boutredningen. Förordningen omfattar inte reglerna om eventuella skatter och förvaltningsrättsiga åtgärder – den är helt inriktad på civilrätten.

Artikel 22 i förordningen ger varje person möjlighet att förordna om vilket lands lag han önskar skall komma att tillämpas. Svenska medborgare bosatta utanför Sverige och som önskar att svensk lag skall tillämpas skall alltså förordna om detta. Förordnandet sker i form av ett testamente. Ett sådant förordnande kan skrivas redan nu men måste uppfylla de formella kraven på ett testamente enligt det landets lag som väljs. Svenska medborgare som önskar att svensk lag skall tillämpas skall upprätta ett testamente som uppfyller de svenska formella reglerna. 

Det finns alltså all anledning att se över sin familjerättsliga situation under den närmaste tiden. Ytterligare information i detta ämne kommer i början av 2015.

Artikel 22 i sin helhet:

1. En person får låta rätten till sitt arv i dess helhet styras av lagen i den stat där personen är medborgare vid tidpunkten för sitt val eller vid sin död. En person som är medborgare i flera länder får välja lagen i en av de stater i vilken personen är medborgare vid tidpunkten för sitt beslut eller vid sin död.

2. Lagvalet ska uttryckligen anges i en förklaring i form av ett förordnande om kvarlåtenskap eller framgå av villkoren i ett sådant.

3. Det är den valda lagens regler som ska tillämpas på frågan om den materiella giltigheten för den handling genom vilken lagvalet gjordes.

4. Om lagvalet ändras eller återkallas ska samma formkrav ställas som vid ändringar eller återkallanden av förordnanden om kvarlåtenskap.