Är det verkligen så illa som folk säger? Måste man kunna franska för att lyckas ta sig utanför hotellområdet? Funderar på att flytta dit nämligen men min franska är begränsad till Bonjour och J'ai taime.

Det är helt rätt som Sally säger. Visst klarar man sig härnere utan att kunna franska. Inte bara Rivieraklubben och Circle Nordique ordnar kurser i franska, det finns många andra som gör också. Men att tro att man ska kunna lära sig ett nytt och relativt svårt språk i vuxen ålder utan några förkunskaper är att vara ganska orealistisk. Det tar tid och kostar ansenliga summor om det ska lyckas.

Man kan bo härnere och klara sig på turistfranska och många gör det. (Man kanske ska vänta med je t'aime dock ett tag, åtminstone till det rätta föremålet infinner sig. Men för att klara allt som har med ett fungerande samhälleligt liv att göra måste man faktiskt kunna hyfsad franska eller se till att skaffa sig någon som kan hjälpa en med allt som ska till. Bankkontakter, olika andra kontrakt, hantverkare, husvärdar, grannar, fixa telefon, el, internet och kunna klara ett samtal med doktorn om man blir sjuk. Inte alla i de här kategorierna kan någon engelska alls och då står man där med sitt teckenspråk. Man får räkna med att lägga ut pengar på advokatkontakter, översättningshjälp och att hitta någon att ha med sig när man ska registrera sin bil t.ex. Bara som exempel. Titta själv på detta forum så ser du vilka olika områden där svenskar frågar varandra till råds. Det är otaligt som dyker upp som man inte ens tänkt på.

Många av de svenskar som har det knalt med franskan träffas i trevliga grupper och sammanhang och gör väldigt mycket trevligt tillsammans. Många sammankomster, föredrag, roliga utflykter ger många möjligheter att komma både utanför hotellområdet och Nice också - hela PACA-området är ju fullt av fantastiska områden oavsett om man bara vill ha sol och bad, mat och vin eller kulturella upplevelser. Och som sagt det finns många trevliga svenskar/skandinaver härnere så är man bara utåtriktad och vill vara med i olika sammanhang kan man få det mycket trevligt.

Att det sen, som i alla länder, är en stor fördel att kunna språket för att kunna tala med folk, läsa en tidning, titta på tv, följa vad som händer och känna sig delaktig i sitt nya land, det går inte att sticka under stol med. För en del är detta viktigt, för andra mindre intressant. Men tänk noga efter vad det innebär att byta land om du inte kan språket alls - det står för hela kulturen och sättet att leva. Undrar om det var du som frågade vad Amelie från Montmartre egentligen handlade om. Jag kan bara svara dig: se den om och om igen och känn att det är en mycket typisk fransk film. Inte bara när det gäller musiken och interiörerna. Sättet att tänka, känna, resonera och agera är så franskt det överhuvudtaget kan bli!

Trevligt svar Hasse! Jag tror inte Hillevi ställde frågan för att få språkundervisning eller tips om vart hon skulle flytta istället. Prova lite vänlighet nästa gång. Instämmer i Monets konstruktiva beskrivning. Har haft olika hus i Uzès-trakten sedan 1998 och bott heltid där under ca fem år. Upplever att språket (och kulturen!) är en så viktig del av min personlighet att jag nu valt att spendera mer tid i Sverige igen. Talar hygglig franska, men "fransk" blir man aldrig. Vi har verkligen arbetat hårt på att ta oss in i bylivet - deltagit i projekt, skaffat franska vänner, byggt om hus, haft kontakter med myndigheter etc. Men det har varit ganska tufft. Säkert lite lättare på Rivieran med den svenska "infrastrukturen". Fundera på varför du flyttar - ett äventyr som du kan avsluta när du vill, en ålderdom i solen, en önskan om att komma in i det franska samhället, umgänge med andra utlänningar som flyttat till sydfrankrike?

Lycka till!! Linda

Jag är ledsen, Jacob men jag kan fakiskt inte hålla med dig. Inte i generella termer iallafall, det är möjligt att det fungerar på det sättet lokalt och som det sägs ovan, i områden där det finns mycket turister. Jag vet att fransmännen idag gör extra ansträngningar för att lära sig engelska och inte helt bortse från att det språket finns så som det var förr. Men än så länge fortsätter man att dubba allt på engelska till franska och fransmännen får därmed heller inte en chans att höra hur språket låter. En otrolig skillnad om man jämför med Sverige!

Jag har haft en 13-årig grannflicka som elev hos mig i ett år nu. Hon vill bli bättre i engelska för att hon och hennes familj inser att det ökar hennes möjligheter att resa och kanske utbilda sig utanför Frankrike. Trots att hon läst engelska i flera år kan hon inte säga en enda mening korrekt, hennes uttal, som förstås kommer från hennes lärare, är likadant som när det parodieras av Peter Sellers och det är fullständigt omöjligt för henne att lära sig både korrekt uttal och intonation. Vi har nu kommit så långt att jag kan ställa en fråga och be henne berätta om en händelse men det fungerar knappt ändå.

Hon har alltid med sig sina egna engelskaläxor och jag fullkomligt baxnar över hur illa genomtänkt undervisningen eller vad man ska kalla det, är. Ingen grammatik, engelska barnramsor på kopierade lösblad, rabblande av enstaka ord. Hur ska hon överhuvudtaget kunna lära sig detta språk när undervisningen är så undermålig? Hon läser dessutom spanska och latin plus ett stort antal andra ämnen så engelskan är miminerad till två timmar per vecka!!

Jo, det finns fransmän som talar engelska. Min franske svärson som är advokat har fått gå intensivkurser för att kunna hantera detta i jobbet. Min unge granne som är historielärare talar också även om det är näst intill obegripligt med tanke på uttalet. Hans fru, lärare i franska, har läst lika mycket engelska hon men klarar inte att säga ett enda ord. De är blyga helt enkelt och säger rent ut att de faktiskt skäms över att de inte kan mer. Min frissa säger att hon känner att hon är begränsad till semesterupplevelser i Frankrike enbart - vi kan inte åka utomlands alls eftersom så få förstår franska och jag kan ingen engelska alls. På vår bank finns inte en kotte som kan ett ord engelska, inte på vårt försäkringsbolag heller eller i andra viktiga sammanhang. Några sjukhusläkare kan men det är inte mycket.

Dom finns alltså, de engelsktalande fransmännen men de är ytterst få, de som kan något annat än de vanliga artighetsfraserna, just i turistsammanhang. Lindas beskrivning av hur svårt det är, trots hyfsad franska, att komma in i samhället är helt korrekt och vill man bo härnere måste man vara inställd på att det är språket som styr hur ens liv utformas.