En reformerad familjerätt, arvs- och gåvoskatt

Under senare år har reformer och omdaningar inom familjerättens område, såväl civilrättsliga som skatterättsliga, successivt väsentligt ändrat de regler som tidigare var förhärskande i Frankrike. Det gamla regelsystemet med rötter sedan början av 1800-talet var mycket tungt att administrera och återspeglade inte heller den moderna synen på familjeförhållanden, i synnerhet inte vad avsåg skyddet för efterlevande make.

Bland annat hade dödsbodelägare rätt att vägra svara på en fråga eller propå från den notarie som hade hand om boutredningen. Och en arvinge hade 30 år på sig att bestämma sig för, inte bara om han ville ta emot arvet, utan även, om han till exempel ville godkänna en förvaltningsåtgärd som att låta reparera ett läckande tak på en byggnad, som ägdes av dödsboet.

Numera kan ingen tvingas fatta beslut inom kortare tid än fyra månader och en delgiven dödsbodelägare har nu maximalt därefter två månader att fundera över om han/hon vill ta emot arvet. Förvaltningsåtgärder beslutas nu med majoritet bland delägarna.

Arvsskatten mellan makar och registrerade partners har helt tagits bort. Så sent som i januari 2010 utsträcktes denna skattefrihet att även omfatta arv mellan personer som ingått partnerskap i utlandet.

Grundavdragen vid beräkning av bröstarvingars arvsskatt höjdes högst väsentligt – till 150 000 € dessa har sedan indexregleras och är nu drygt 156 000 €.

Reformerna har medfört - och det var också den uttryckliga avsikten, att ett ”vanligt dödsbo” inte skulle drabbas av arvsskatt och att efterlevande make/maka skulle skyddas i högre utsträckning utan att behöva vidta en rad åtgärder av familjerättslig natur.

Behovet av att upprätta testamente, ändra den ekonomiska rättsordningen i äktenskapet, genomföra gåvor till make/maka eller barn, är inte lika stort idag. Trots detta finns det all anledning att granska varje enskilt fall och göra en bedömning av om det kan vara motiverat med någon förändring i synnerhet om förhållandena berör flera länder

Att makar skall upprätta testamente får nog fortfarande anses vara näst intill ett ”måste” i vart fall om det finns särkullbarn.

Lagstiftningen medger idag fullt skydd för den efterlevande i form av nyttjanderätt och rätt till makarnas gemensamma bostad, men reglerna kring bröstarvingars laglott kan inte kringgås, däremot kan laglottsanspråk uppskjutas genom att makarna skriver testamente.

Laglottsberättigade har nu också möjlighet att i förväg avstå från rätten att klandra ett testamente som inskränker på deras lagliga anspråk. Ett sådant avstående måste upprättas av fransk notarie.

Slutligen bör omnämnas nya regler som ger möjlighet till arvsavstående – bröstarvinge kan avstå sitt arv till förmån för sina arvingar.

De olika reformerna inom detta område har sammantaget helt ändrat regelverket från ett gammalt synsätt där blodsbandet vägde mycket tungt till ett modernare system som bättre återspeglar de verkliga förhållanden i samhället.

Inom EU har nyligen tagits flera initiativ till ökad harmonisering av reglerna inom familjerätten allt i syfte att förtydliga reglerna och öka valmöjligheten. Så mer är att vänta. Se tidigare artikel i ämnet.